Argentina

Jag har varit i Argentina i en vecka. Tiden flyger i vag och dagarna flyter samman i vackra natter, underbara gryningar och spannande dagar. Har fatt aterse min vackraste och klokaste Laura. Det betyder mest.

Av nagon outgrundlig anledning sa verkar det som alla hennes vanner bor i hus med terasser pa tak. Det ar helt fantastiskt iaf att kunna ga ut pa en terass och se Buenos Aires fran ovan. Annu battre nar morgonsolen stiger over husen, vackert som tusen och fint som snus.. som jag inte langre har.

Pa terassen blaser det mycket och det ar sa skont att bara ligga i solen som ar sa stark men inte branner. Eller rattare sagt sa kanns det inte nar solen branner bort forsta hudlagret pa en illrod svenskas nos.  

…………El viento me confia cosas que siempre llevo en mi corazón…………

(en ungefarlig oversattning skulle kunna vara ”vinden anfortror mig saker som jag alltid bar med mig i mitt hjarta”)

klara

Nu är vi klara, tror jag. Eller alltså jag vet inte om man blir det för hur ska man veta vad man kommer vilja ha för kläder, böcker eller prylar nästa vecka? Jag tog med det som kändes bra och det som syster tillät. Hon var hård men orättvis, smugglade dock ner ett par icke godkända byxor ändå när jag packat ner allt och ryggsäcken bara var halvfull..

Jag har fått säga hejdå till alla på ett bra sätt. Lördagens fest var fin och trevlig. Känner mig så priviligerad när alla tjejer kommer hit hem till mig.

Söndagen med min finaste lilla trassel-Joe. Hon är inget trassel för det är hon som reder ut när jag trasslar till. Men på något fantastiskt sätt är hon det finaste trassel jag vet. Som tur är har jag haft min älskade syster här hela helgen, det har kännts så bra. Nu kan jag åka iväg med hjärtat fulladdat av systerskap, systerkärlek och systerstyrka. Både syster och joe älskar jag så det känns ända in i hjärteroten.

Nu ska jag och mitt bästa resesällskap sova.

Nu väntar mitt Argentina, så som jag väntat!

Snart drar vi till Argentina, fantastiskt. Mitt resesällskap fick resfeber idag och av någon konstig anldening lät hon som en uggla.

Jag har inte ens hunnit tänka så mycket på att vi snart åker, jag tar en sak i taget. Kanske kommer det börja kännas imorgon efter jobbet, kl fem när jag slutat. Sista dagen jag går upp tidigt för att jobba. Sen väntar tre månaders semester, fantastiskt.

Idag har jag inventerat lite, vad jag har och inte har. Jag har många väldigt bra saker men saknar också många väldigt bra saker. Jag har:  gore tex skor, en fantastisk bh, specialvantar man har när man joggar, en schweizerkniv och en spork. Jag har inte: gore tex regnjacka. Men då tänkte jag att regnar det åker vi någon annanstans.

Jag har också funderat på mina språkkunskaper. Jag är bra på spanska. Jag är inte bra på tyska. Trots att waldorfbarn som jag lär sig det redan från ettan, kan jag bara säga: köttbullar med potatissallad. Min syster däremot som iof läst mer tyska än jag kan säga ”jag är ingen raket”.  Tänk så mycket man lär sig i skolan. Vilken tur att vi valde Argentina och inte Tyskland, för i Tyskland regnar det och så pratar man tyska.

Återkoppling till augusti

Kan också göra en annan återkoppling. I augusti skrev jag två inlägg, ett om varmt vax och ett om spärrvaktsjobb. Jobbet fick jag, som jag redan berättat, men inte nog med det. Inför stundande Argentina resa funderar jag på att plocka fram det där varma vaxet och stryka hårt på benen om obehag uppstår. Mest för att det är varmt som fan i Argentina och jag vet att folk kommer glo ännu mer än vad det gör här på bara mina, som kan förväxlas med en mans, ben. Det finns en anledning till att jag sneglar på det där vaxet varje gång jag öppnar andra byrålådan. Det är att det brukar komma hit en tjej då och då och ganska ofta. Hon vill av någon outgrundlig anledning dra i mina hårstrån på benen vilket gör mig helt galet irriterad. Varje gång jag rycker undan mitt ben säger hon ”oj, förlåt!”. Så nu funderar jag på att ta veck hårstråna. Kanske blir jag av med båda hårstrån och tjej, det är oklart. Hur som helst så åker vi ju båda två, men till olika ställen. Jag åker till Argentina, mitt älskade, älskade galet efterlängtade Argentina.

 

Men vad kan man mer säga?

Det är svårt att bli nöjd när man väntar mirakel.

 

Tills Joe har lärt mig allt hon kan, kan jag meddela att jag numera (sedan oktober) jobbar som spärrvakt.

Erfarenheter att hänga i granen

Inatt drömde jag att jag fick jobb som spärrvakt på SL. I Västra skogen. På intervjun hävdade jag att mina efrafrenheter som östeuropeisk gästarbetare på mentalsjukhus i Norge skulle komma väl till pass. Eftersom jag även jobbat mycket med barn kan jag ta alla typer av människor, med lugn och diplomati. Schizofrena personer i psykos samt stora grupper av dagisbarn, klarar man det klarar man allt.

I vilket fall så känns jobbet som spärrvakt på SL just nu som världens bästa jobb. Men det kan ju ändras.

Orientaliskt varmt vax

Om obehag uppstår, tryck på huden. alltså, det är ju inte konstigt att obehag uppstår om man drar upp hårstrån med rötterna. Funderar på om det ens går utan obehag.